Jag har en sista gång försökt få Dr Hay att leta reda på ”den försvunna rapporten”, som skulle ha skickats till Kosova.
Jag har en sista gång försökt få Dr Hay att leta reda på ”den försvunna rapporten”, som skulle ha skickats till Kosova. Hans eget exemplar har han inte hittat, kanske för att han ”inte har tid att leta mer”. Jag har ju också bett honom ta reda på vad som hänt hans kollega John Foran, som var den doktor som tog blodproverna i Kosova. Foran kan ha ett exemplar av rapporten; han kan knappast vara lika slarvig som Hay.
Hay har ej heller haft tid att leta efter Foran.
Jag förväntade mig inte att lyckas genom att maila till Hay men tyckte att jag skulle passa på att konfrontera honom med några vittnen, som definitivt inte lidit av masshysteri utan måste ha blivit förgiftade.
Jag började med att skriva så här:
“I have done everything possible to get at least a trace of Dr Foran but without result. And you Dr Hay have, as you said “not the time to track down John Foran”.
But I will end my correspondence with you by showing you what really happened in Kosovo 1990. I will give you extract from some of my witnesses.
The first one is from the town Podujevë, where the epidemic started. What the witness says is something quite else than the version you give in the little notice in the Lancet.
The witness is a woman, in 1990 a student in a high school”.
(Därefter följer delar av hennes vittnesmål. Här återger jag det viktigaste. Alla vittnena finns på hemsidan: Hon såg “vit kritmassa” på skolbänkarna och att klasskamrater svimmade; tog sig sedan ner till skolgården, som var fylld av elever som svimmat eller hade våldsamma kramper. Drabbades själv sedan av symptom, som höll på i tre månader)
”Here another woman, in 1990 a nurse student in the Medical School in the town Mitrovica”:
(Hon och några klasskamrater, som praktiserat på sjukhuset, hjälpte till, när skolan förgiftats. Hon beskriver utförligt deras symptom och berättar att eleverna fick sina symptom (kramper, skakningar, svimningar) efter att ha petat i något vitt pulver, som placerats i klassrummen. Efter att hjälpt patienterna fick hon själv symptom)
“Other witnesses confirm the foaming and the “white crayon”. They also mention terrible cramps and fainting. Here a man, in 1990 student in a high school”:
(Min bok inleds med detta vittne. Förgiftningen drabbade nio klasskamrater: kramper, svimningar och vitt skum vällde ut ur munnen på dem. (ett symptom vanligt vid nervgasförgiftningar)
“My hardest hit witness, a man, in 1990 student in a high school, has a story somewhat different”:
(Han fick ögonen förstörda och har åkt runt I Europa i jakt på en ögonläkare, som skulle kunna hjälpa honom. Han berättar hur under en lektion tjock rök började komma in i klassrummet från dörren ut till skolkorridoren. Elever svimmade, fick kramper eller kräkningar)
” At lasts a medical doctor, in 1990 17 years old”:
(Hon känner en lukt “like perfume” när hon kommer in i klassrummet. Hon börjar känna sig sjuk, får huvudvärk och kommer sedan inte ihåg något förrän hon vaknar på ett sjukhus Hon har flera symptom framför allt skakningar som upprepas med fem minuters intervall. Ögonen svider, tårarna rinner. Hon har kvar symptomen i flera år.)
Därefter skrev jag så här till Dr Hay:
“Were these men and women really part of a gigantic mass hysteria? Can you say their symptoms were moderate, easy and disappeared quickly?
I can assure you I have more witnesses and not only students. The epidemic also hit around 300 factory workers and on my website (the English version) you can find one of them.
Dear Dr Hay, you have never said that your report really has disappeared. You have said at least two times you haven’t found it and that “you have not time” to look more.
I ask you to do a little bit more, look where you have not looked. And try to find out what has happened to Dr John Foran.
If you refuse to do anything, you can at least confirm that you have received my mail.
Regards
Göran Wassenius”
Men Dr Hay har inte svarat. Han har inte ens bekräftat att han fått mitt mail.