Jag var i Kosova åtta dagar i maj.

Jag var i Kosova åtta dagar i maj. Denna gång tillsammans med Xhafer Mustafa, som tolkade och som, via sina kontakter, såg till att jag fick träffa viktiga personer.

Dessa majdagar blev annorlunda än många tidigare besök i Kosova. Jag har aldrig förr varit med om att vädret i Kosova varit kallare och mera regnigt än det som samtidigt rådde i Sverige!

Dessutom tyckte jag att jag denna gång lyckades åstadkomma mer, när det gäller mitt stora mål:

Att det blir allmänt accepterat att Kosova 1990 utsattes för förgiftning.

Tyvärr har ju världen trott mer på serbernas förklaring att det handlade om masshysteri, och jag har i Den mystiska sjukdomen försökt förklara varför. Jag hoppades att just boken skulle kunna bidra till att sanningen nådde världen utanför Kosova.

Men så har det inte blivit.

En förklaring är att dagens makthavare i Kosova inte visat något större intresse för att ta tag i denna fråga.

Jag hade också hoppats att albanska läkare, som var mycket aktiva 1990, nu skulle kunna göra en insats: Bilda en grupp och skriva ett genmäle till professor Zoran Radovanovic´, den man som tillsammans med den brittiske läkaren Alastair Hay fått världen att tro på masshysteri. Dessutom har han anklagat sina albanska yrkeskolleger för att ha felbehandlat sina patienter.

Men tyvärr har det inte blivit någon läkargrupp.

Jag hoppas mina majdagar i Kosova blev mer framgångsrika!

Jag besökte Dr Agim Peci i Mitrovica. Jag träffade honom redan 1995, då han hade vänligheten ta emot mig som gäst i sitt hem. Han gjorde ett starkt intryck på mig. Jag beklagar att det tog så lång tid, innan vi möttes igen. Vi hade nu ett långt samtal. Han lyssnade noga, kom ibland med kloka invändningar. Till sist sa han att han skulle ta upp förgiftningen på ett läkarmöte kommande vecka och försöka skapa en grupp, som ägnar sig åt denna fråga.

Jag träffade också Dr Mazllum Belegu, tidigare dekan vid medicinska fakulteten i Prishtina. Han såg till att jag också fick framträda på ett Rotarymöte. Jag hoppas det kan ge resultat.

En parlamentsledamot lovade att han skulle ta upp förgiftningen i parlamentet.

Xhafer och jag kom överens om att se till att alla dess ledamöter får Sëmundja Mistike.(den albanska versionen av min bok)

Jag hoppas de har fått den nu!

Jag träffade även Albin Kurti. Jag fick intrycket att han tog mitt budskap på allvar, och att han kan bidra till att någonting händer.

Jag hoppas jag har rätt!

Som synes skriver jag många gånger att ”jag hoppas”

Kanske är det förhoppningar, önskedrömmar som aldrig kommer att förverkligas.